Jag har länge haft en filosofi om att valen vi gör inom aveln bör vara baserad på fakta. Min uppfattning är att hoppaveln ofta är delad bland de som enbart utesluter de närmsta släktingarna till bettfelsbärare och fortsätter avla på som vanligt när en defekt dyker upp, och de som strikt utesluter hela led om det ledet visar sig ge upphov till bettfel. Till exempel finns det många som väljer att avstå helt från att avla på Exit, en kanin som ofta förekommer väldigt långt bak i stammarna, trots att det finns många kaniner som utgör en större risk för dagens hoppkaniner som en ändå väljer att fortsätta avla på. Dock är vi ganska överens om att det är en hållbar hoppavel vi vill bedriva, och det är en frisk avelsbas vi vill uppnå, förutom duktiga hoppkaniner såklart.
Jag har ett lite annorlunda system där jag försöker räkna ut en form av matematisk risk för defekter utifrån den fakta som finns om dagens led som jag sedan använder som en indikation på huruvida en kull kan anses hållbar ur ett defektperspektiv. Eftersom jag har en aktuell kull med Exit just nu tänkte jag även att det kan vara måttligt spännande för iallafall någon kanin- och avelsnörd därute att ta del av hur jag har resonerat kring stammen. Dessutom har det tragiskt nog nyligen dykt upp ett bettfel efter Fortunas Paramount, en släking till min kull, som orsakat en ganska stor debatt på sociala medier. Jag var tvungen att ändra min riskbedömning till denna kull eftersom en ny riskfaktor hade dykt upp -tyvärr efter min kull var födda. Och utan att trampa någon på tårna vill jag försöka reda ut detta bettfel och hur det är kopplat till min kull, och kanske kan det vara intressant för andra i samma situation, där en nu behöver ta ställning till en ny riskfaktor i sina led pga att ett nytt fall av defekter dykt upp. Därav tänkte jag att jag skulle publicera min riskbedömning även här på bloggsidan, och bara på så vis dela med mig av mitt perspektiv på hoppaveln och de situationer jag ovan nämnt. **En disclaimer, jag medveten om att detta är en otroligt nischad läsning (även på en blogg om kaninhoppning!). I mångt och mycket kan uppfattas som extremt torrt och väldigt "dåligt" bloggmaterial. Detta är vad som händer när naturare möter kaninnörd. :) Dock tror jag att det säkert finns typ 3-4 personer därute som likt mig verkligen kan gå loss på denna typen av grej, så varsågoda! Riskbedömning Icona+Timo ALLA omdiskuterade led Detta är en fullständig lista på alla kaniner som förekommer i de första 8 leden som diskuteras när det pratas om defekter. Jag tror själv inte att alla kaniner på denna lista faktiskt var bettfelsbärare eller utgör någon större risk för att nedärva defekter till den avkomma som står framför oss. Siffran framför kaninens namn visar vilket led (hur många generationer bak) kaninen förekommer i stammen och följs av en förklaring/förtydling om varför kaninen förekommer på listan. För att se fullständig stamtavla klicka HÄR.
Matematisk risk Ifall en antar det värsta om alla ovan nämnda och antar att all information stämmer även där det har uttryckts frågetecken kring vissa av fallen, kan en räkna fram en siffra på:
Jag vill understryka att detta är siffrorna en får fram om en “katastrof”-räknar. Enligt mig är dessa siffror på tok för höga för att representera den verkliga risken utifrån den fakta som finns om dessa led idag, och jag anser att de verkliga riskerna betydligt lägre. Dock är det upp till var och en att tolka riskbedömningen, och en av anledningarna till att jag publicerar dessa riskbedömningar kring mina kullar är att jag vill visa total transparens kring min avel och de medvetna riskerna jag har tagit för mina eventuella köpare. Det är också värt att påpeka att dessa siffror INTE är ovanligt höga i jämförelse med den genomsnittliga hoppkaninen. Idag landar de allra flesta besläktade hoppkaniner på något mellan 10-25% risk att bära bettfelsgenen om en använder denna typ av beräkning. Det gäller även hoppkaniner som inte har några notoriskt kända bettfelsbärare såsom Arris, Exit, Jean Paul, Mulle Meck, Ralph Lauren, etc. Jag vill bedriva en hållbar avel där mina val tar avstamp i fakta, och ett av mina långsiktiga avelsmål är att minska antalet defekter i avelsbasen hos våra hoppkaniner. Om vi kan lyckas med att konsekvent utesluta alla kaniner med hög risk att nedärva bettfel ur aveln (då talar jag främst om föräldrar, syskon, halvsyskon och tidigare avkommor till kaniner som nedärvt bettfel) och hela tiden bedriver en avel där den matematiska bettfelsrisken sjunker, skulle vi till sist bli av med defektproblematiken hos våra hoppkaniner. Om utavlar med defektfria kaniner minskar risken för bettfel med 50% för varje led, minskningen blir långsammare när båda kaniner har bettfel bak i stammen, men minskningen i risk finns där om en är noggrann med att matcha rätt individer. Metod och felkällor För att ta fram den matematiska bettfelsrisken har jag räknat avkomman efter en kanin som lämnat bettfel bär 50% risk att själv bära på bettfelsgenen, samt risken för avkomman efter en kanin vars (annan) avkomma lämnat bettfel ligger 25%. Detta för att all forskning visar på att genetiskt bettfel nedärvs med en autosomal reccessiv nedärvning, vilket förenklat innebär att det krävs två anlag för att bettfelet ska visas. Metoden jag använder för att beräkna bettfelsrisken är inte perfekt och kan ge olika resultat beroende på vilka faktorer en räknar in. En felkälla kan tillexempel vara att när två bettfelsbärarare får en avkomma utan bettfel är risken 66.6% att kaninen bär på genen och inte 50% som min beräkning tar hänsyn till (rita korsningsschemat så förstår ni kanske vad jag menar). Jag räknar inte heller bettfelsbärare som ligger i linje med varandra. T.ex räknar jag inte Exit och Emmi som en del av risken, eftersom de ligger bakom Damon. Detta för att det inte har någon påverkan på hur genen ärvs hur många kända bettfelsbärare som finns bakom en annan konstaterad bettfelsbärare. Trots att den matematiska osäkerheten i mitt system som innebär att resultatet kan variera med någon procentenhet kan modellen för hur jag räknar ut bettfelsrisken användas som en indikation för hur stor den verkliga kända risken egentligen är. Min riskbild När jag tog den här kullen ansåg jag personligen att det endast finns en extra riskfyllda individi denna stam. (Med extra riskfylld menar jag då högre risk än vanligt om en avlar hoppkaniner.) För mig är det Damon (Laylock’s S Ch Goodwill Hunting) från Iconas sida som jag anser som en högriskindivid. Damon finns i fjärde led och båda Damons föräldrar var konstaterade bettfelsbärare. Damon har lämnat många fina avkommor och det har aldrig uppkommit någon defekt efter honom. Hans barn fick i sin tur många avkommor där det länge inte uppstod någonting, därav var det många som väldigt länge antog att han var “ren” trots sin härstamning. Det finns ju rent matematiskt en 33.3% chans att han var skulle vara fri från bettfelsgenen. I början av 2018 tjuvparades dock en utav hans söner, Ekbackens Kringel Krångel, och lämnade en unge med bettfel. I vanliga fall innebär detta att Damon skulle bära en 50% risk att vara bettfelsbärare, men eftersom hans föräldrar också lämnat bettfel pekar det mot att han skulle vara boven i dramat. Rent matematiskt ökar det risken till 66.6%. Det är dock inte konstaterat att Damon var en bettfelsbärare, och det går inte heller att friskriva E. Kringel Krångel’s moder, som även hon har ett par ifrågasättbara led bakom sig. Om Damon var en bettfelsbärare skulle risken för att en unge ur denna kull ligga på 6,25%. Ifall en ger Damon “benefit of the doubt” skulle risken ligga på 3,12% för ungarna ur denna kombination. Kort sagt kan vi säga att risken ligger något däremellan.
Efter att denna kull föddes kom det fram ett andra bettfel hos en släkting till ungarna. Något för mig väldigt oväntat trots att jag var väl instuderad i stammen sedan tidigare. Åkerby’s kaniner gick ut på instagram med att Fortunas Paramount “Alvin” lämnat bettfel med Phyllobates vittatus. Pappa till Fortunas Paramount är Fortunas Bo-Kasper “Bosse”, vilket även är Iconas morfar. Detta är en riskfaktor jag ej kände till innan jag tog kullen och jag kan helt ärligt inte svara på om jag hade tagit kullen ifall jag visste detta i förväg. Bosse har alltså 50% risk att vara bettfelsbärare, vilket i sin tur innebär att denna kull har en 6,25% risk att bära bettfelsgenen från Bosse. Alvins mamma, Midgårdsolens Arista, har sedan tidigare en avkomma som lämnat bettfel, vilket har lett till att vissa (framförallt de som aktivt avlar på led med Bosse i) pekar mot att bettfelet istället skulle kommit från henne. Pappan till Aristas avkomma som lämnat bettfel heter Flamencos Santorini “Liam” och kruxet är att han har själv en annan kull med en annan hona där en unge lämnat bettfel (Milleniums Tinwe). Därför har samma ursäkt användts för att friskriva Arista tidigare från det bettfelet. Om en kollar på stammarna har Bosse större matematisk risk att bära på bettfel jämfört med Arista utifråna att han är släkt med kaniner såsom Kasper och Love, men samtidigt kan det bero på att Aristas stam är mindre använd i aveln och därför har defekterna inte visat sig. Det jag försöker visa är att det finns bra argument på båda sidor av debatten när det kommer till vilken av Alvins föräldrar som ska friskrivas skulden från bettfelet, men sanningen är den att defekter är komplexa, mycket är upp till slumpen och vi kan i dagsläget inte dra någon slutsats utifrån den fakta vi har. Helt enkelt får vi räkna med att skillnaden i risk mellan Arista och Bosse är skillnaden mellan ett myntkast, 50/50.
Summerat innebär det att min upplevda risk för att en unge ur denna kull skulle ha ärvt bettfelsanlaget ligger mellan 9,3-12,5%. För vissa kommer dessa a siffra kännas låga, för andra kommer det tolkas som en hög risk. Jag har ännu inte tagit ställning till om jag själv kommer att avla vidare på dessa ungar, men jag kommer inte sätta ett avelsförbud. Det är upp till mina köpare hur de väljer att ta ställning till den risk jag presenterat i sin eventuella avel. Jag vill understryka att jag hade inte tagit denna kull om jag trodde den skulle resultera i sjuka ungar eller missgynna avelsbasen på något sätt. Denna gång hade jag oturen att ett bettfel dök upp efter att kullen var född. Jag kan dock glädja mig vid att alla kaninungar har korrekt bett och är fullt friska, vilket är vad jag framförallt vill förmedla till dig som är osäker på vad allt detta snack om defekter hit och bettfel dit innebär. Varför väljer jag då att avla när jag är medveten om denna risk? Det är alltid en risk att avla. Det finns inget gentest för kaniner, ingen garanti någon uppfödare någonsin kan lämna att sina kaniner är fria från defekta gener. Den som någonsin säger att de garanterar att sina kaniner är 100% defektfria ljuger. När vi avlar hoppkaniner kommer det med ett bagage av defekter. I princip ALLA kaniner avlade för hoppning i Sverige idag härstammar från någon av kaninerna jag nämnde i den första listan som är relaterade med någon form av defekt. Dem allra allra flesta hoppkaniner idag har en matematisk bettfelsrisk långt över 10%. Det jag vill säga med det är att om jag hade tagit en kull på vilken hona som helst, istället för Icona som nu har Exit bak i stammen, hade risken ändå varit liknande hög. Vill en undvika defekter måste en avla s.k helt obesläktat, och även då finns det inga garantier på att det skulle ha varit ett säkrare val. Jag anser att det vore ohjälpsamt att “kasta bort” allt det avelsarbete som pågått i över trettio år med att ta fram bättre och bättre hoppkaniner och börja om från ruta ett. Jag anser dock att det finns ett stort värde att blanda in obesläktade kaniner i våra besläktade hoppkaniner för att få in nytt blod och bredda avelsbasen. När en gör detta med raser som känt är fria från defekter, som t.ex gottlandskaniner, belgiska harar, holländare, englar, frassar, rexar etc. minskar risken med 50% per generation. Det är där mina avelsmål ligger, att bevara hoppleden och alla dess framsteg i att ta fram duktiga hoppare samtidigt som jag vill minska risken för defekter hos kommande generationer. Det är lätt att haka upp sig på de negativa namnen i föräldradjurens stammar, men denna kull tas i syfte precis i linje med de avelsmålen. Icona kommer från en stam som utgörs av 20% belgisk hare, och hennes farfar härstammar från korsningar med främst holländsk kanin, båda två raser bettfelsproblematik . Timo är själv besläktad med väldigt få stora led, och är en perfekt kanditat i mina ögon för att dra in nytt blod. Även Timo har mycket hare bakom sig, samt rasen beige som också saknar bettfelsproblematiken som ofta kommer med de mindre och plattnosade dvärgraserna. Timo har vad de flesta skulle kalla för en “ren” stam, även om Kasper och Bove förekommer. Detta är en kull jag tror på väldigt starkt, både på kort och lång sikt. Jag tror att det kommer att resultera i konkurrenskraftiga, hälsosamma och talangfulla hoppkaniner. Som nämnt tidigare har jag valt att inte sätta några avelsrestiktioner på ungarna, men de kommer att säljas med avelsrekomendationen att tänka efter före en parar och att undvika avla in högriskindivider för bettfel för att fortsätta minska defekterna i avelsbasen. Åtgärdsplan Somsagt är det ytterst osannolikt, men slumpen spelar fortfarande en stor roll och det finns alltid oföruttsedda faktorer i sådana här beräkningar, att en genetisk defekt skulle uppstå. Ifall det skulle hända tar jag på mig hela mitt ansvar som uppfödare. Ifall oturen skulle slå till kommer följande åtgärder att tas:
0 Kommentarer
|
BloggBloggen handlar om allt möjligt som rör kaniner. Som kaninhoppare är det en del reflektioner över sporten. Det handlar om träning och tävling och arbetet som läggs ner på kaninerna men också i viss mån analyser av mina egna kaniners utveckling. Även min utveckling som förare och tankar om avelsarbetet skriver jag om på bloggen. Tanken är att bloggen ska ta upp kaninhållning mer generellt i ett bredare perspektiv samtidigt som det är inriktat på min upplevelse som kaninhoppare.
Min förhoppning är att du som läsare ska kunna få nya tankar och idéer om kaniner, kaninhoppning och kaninhållning. Jag vill dela med mig av min infallsvinkel och även ta del av din, för det är så vi kan vidareutveckla kaninlivet och kaninhoppningssporten. Kommentera om det är något speciellt ämne du vill att jag ska skriva om! Arkiv
Juli 2020
Kategorier |