I helgen var det tävling som gällde. Jag var iväg på hemmaklubbens första tävling, och jag kan inte undgå att älska min hemmaklubb. Jag får en sån varm känsla när jag gör entré i ridhuset, överöst med kramar från klubbkompisar och skratt medan vi gör iordning banorna. Kaninerna gick bra, visst fanns det förbättringsmöjligheter, men jag är nöjd i det stora hela. Om man är intresserad av resultaten så finns allt om det på min instagram (@Ellanskaniner) redan, så jag känner att det är lite onödigt att skriva ut det en gång till här. I kaninväg är det mycket som händer just nu. Förutom att jag hade en underbar tävlingsdag så tog jag även hem en ny kanin, Miss Pinky's Cherry Blossom. Vimsa, som hon kallas, tillhörde en klubbkompis tidigare som nu har slutat med kaninhoppning och kaniner. Jag tävlade henne en gång i höstas och tyckte hon var riktigt rolig, så när jag såg att hon skulle omplaceras så blev jag lite velig. Det har varit väldigt mycket om och men, men efter lite uppmuntran av klubbkompisar och Vimsas uppfödare så beslutade jag ändå för att ta hem henne trots att jag egentligen inte skulle skaffa någon ny kanin. Vimsa har nu bott här i fyra dagar och vi börjar långsamt att vänja oss vid varandra. Det är något över henne som personlighetsmässigt påminner en smula om Icona. Hon är väldigt vacker och det ska bli riktigt spännande att se vad vi kan åstadkomma tillsammans. Just nu håller vi på att lära känna varandra, hon är inte rädd av sig, men hon är rätt så likgiltig till min närvaro. Jag har handmatat henne med pellets i ett par dagar så att hon ska förknippa mig med något positivt, men hon har inte varit överdrivet matmotiverad som mina övriga huligankaniner. Igår hade jag dock en genombrott när hon frivilligt sprang upp till mig och nosa mig på skorna, det är ett steg i rätt riktning. Idag är jag sjuk, vilket innebär att jag är hemma från skolan. Jag tog in Vimsa för att umgås, väga och klippa klorna. Jag var positivt överraskad över våran mysstund, hon är visserligen inte en knäkanin och ganska otålig av sig, men hon sökte min närvaro i den nya miljön och verkade njuta av klapparna. Vikten tyckte jag verkade stabil och bra, men hon är lite omusklad och rund om magen så vi får nog arbeta lite på hennes form. I kloklippningen var hon snäll och medgörlig, men dum som jag är råkade jag klippa henne i pulpan... Jag får så dåligt samvete, och jag vet inte hur hon kommer att reagera i framtiden när jag klipper klorna nu när jag direkt har förknippat kloklippning med något negativt.
En annan negativ sak är att Helix kommer att flytta. Jag kan inte sluta att gråta när jag tänker på det, han har kommit att betyda så mycket för mig. Han är alltid så positiv och glad när jag kommer ut till honom. Dessutom känns det som om vi verkligen är påväg att få till det i hoppningen. Slutet för oss känns otroligt bitterljuvt. Jag försöker mest vara tacksam för allt han gett mig, men det är ändå väldigt tufft att lämna ifrån sig en vän. För att få en lite positivare spin på det hela så kan jag iallafall glatt meddela att jag har börjat göra uppgifter som förhoppningsvis så småningom ska leda till att jag får utbilda mig till kaninhoppningsdomare. Det har varit en dröm för mig sedan jag började tävla då jag alltid sett upp till domarna. Jag har alltid fått så mycket stöd och hjälp att förbättras som förare av olika domare när jag tävlat. I min syn så är det domarna som utgör pelarna för sporten och förbundet och jag känner mig väldigt lyckligt lottad att få möjligheten att utbilda mig till domare. Kanske är jag lite "over the top" då jag har suttit hemma och ritat banskisser till sent på natten, läst igenom reglementet typ sju gånger och domarhandboken typ fem. Men jag är nog lite sådan, när jag väl har satt mig i något så grottar jag ner mig rejält. Nästa helg ska jag tävla igen, sedan blir det ett kort uppehåll. Jag ska ända ut till Eskilstuna och MKH. Jag ska dels debutera höjd och sedan tävla krok. Det blir även första tävlingen med Vimsa som min kanin. Både Vimsa, Icona och Blaze kan klassa upp sig i krok. Men det är inte vad jag är mest spänd över, det är nämligen så att Icona ska paras. Jag har nu drömt om Icona-barn så länge, och hanen jag har hittat åt henne är urcool. Jag hoppas hoppas hoppas att det tar sig. Vill ni veta vilken kille så gå in på Iconas sida under fliken för mina kaniner. Hoppas ni har en trevlig vecka, och att ni tillskillnad från mig fortsätter hålla er friska!
0 Kommentarer
Just nu är vädret piss.
Det är mörkt och blåsigt och snökaos, vilket tyvärr innebär att mina kaniner inte har fått komma ut i sele idag. Även fast jag vet att jag inte är den enda som inte släpar mig ut i januarikylan så får jag ändå lite dåligt samvete över hur lite tid som spenderas ute hos kaninerna under dessa värsta månaderna. Det är enligt mig egentligen en ganska irrationell skam eftersom mina kaniner bor i relativt stora lösdrifter där de ändå har möjligheten att röra på sig. Det är ändå inte optimalt, men en kan inte alltid göra allt även om en vill sina kaniner det bästa. Det som blir så trist är att det egentligen blir det bara helgerna som man kan komma ut och se dagsljuset. Mörkret begränsar tiden jag är villig att spendera utomhus och hur långt jag är villig att gå ifrån tomten. Även om kaninerna stundtals får komma ut i selen när det är mörkt så blir promenaderna kortare, jag kör samma runda varje kväll med varje individ och istället för att ta mig till en backe och styrketräna så blir det att jag låter dem springa genom en stege ett par gånger istället. Det blir inte heller så mycket tid att umgås med kaninerna, det är liksom för kallt att sitta still och gosa utan att frysa ihjäl oavsett hur mycket kläder jag sätter på mig. Lösningen till detta har blivit att ta in kaninen under kortare perioder inomhus. Det blir en väldigt nyttig miljöträning om inte annat, för en kanin som lever hela sitt liv utomhus. Trots det finner jag två problem med att ta in kaninerna på vintern. Mitt första problem är att mina kaniner "backar av" lite när de kommer in. Bortsett från möjligtvis Helix som är helcool med det mesta blir mina kaniner så uppslukade av allt annat att de inte riktigt får tid över att umgås. Det andra jag känner är lite problematik kring är att istället för att utsätta mig själv för den obehagliga kylan utomhus väljer jag att utsätta mina kaniner för den obehagliga värmen inomhus. Kanske får jag bara ta och sätta mig över att det är kallt, mörkt och blåsigt. Igår så gjorde jag det, med en podcast i hörlurarna och så mycket kläder att vem som helst hade kunnat ta mig för att vara Michelingubben tog jag mig ut i stormen. Alla fick komma ut en kvart var, det var inga långa promenader och vi gick bara min standardrunda runt tomten. Jag kan inte påstå att det kändes särkilt mysigt. Helix och ¡Vamos! verkade tycka det var kul och skönt att springa lite friare på slak lina, medan Blaze och Icona mest vart stressade av blåsten. Speciellt Icona var riktigt krånglig igår, hon toksprang och låg platt vilket alltid skär lite i hjärtat då det är så tydligt för mig att hon har en negativ upplevelse. Jag längtar enbart efter lite ljusare kvällar och mildare väder just nu. Hoppas ni inte avskyr detta oväder lika mycket som jag och mina långöron. Ha det bra! 10/1/2018 1 Kommentar January 10th, 2018Hej! Detta inlägg skulle publicerats för ett bra tag sedan... 😅 Bättre sent än aldrig? Jag skrev detta inlägg mitt i natten och publicerade det inte då, eftersom jag vet att det kan bli rätt osammanhängande när man skriver så sent. Sedan glömde jag bort att jag faktiskt hade skrivit detta och så blev det aldrig publicerat. Nu i efterhand känner jag att denna text är väldigt luddig, så ni får ta det som skrivs med en nypa salt ;). I detta inlägg vill jag ta upp målsättning. Jag vill ta upp vad målsättning innebär för mig, vilket är det de första två rubrikerna handlar om. Rubrikerna under det har jag skrivit vad jag har för egna mål under 2018 vad gäller kaninerna. Så om du tycker det verkar mer intressant så kan du bläddra förbi de första två rubrikerna. Ett mål för mig... ...innebär att jag har en konkret förändring jag vill uppnå och strävar efter. Utifrån mina mål så kan jag strukturera upp en plan för vilka handlingar jag bör utföra för att nå den eftersträvade förändringen. Om jag når (eller misslyckas) med mina mål är inte särskilt viktigt för mig, utan snarare att jag får ett tillfälle att se tillbaka på handlingarna jag utfört och utvärdera vad som fungerar bra och vad som inte fungerar lika bra. Det är då jag kommer åt informationen om hur jag ska fortsätta i rätt riktning. I min generation av kaninhoppare, eller iallafall mycket i mina kretsar, så tycker jag att det finns en trend i att många är väldigt försiktiga med att sätta mål för sin kaninhållning och sina kaniner. En är rädd för att ha för höga förväntningar eller ställa för stora krav på sig själva och djuren. I min mening så bromsar det endast utvecklingen hos oss själva och kaninerna som individer. Jag tror att målsättning är nödvändigt för att utvecklas och förbättras som person, kaninägare, och förare. Jag tror också på att vi alltid måste sträva efter utveckling och förbättring, för oavsett hur bra någonting är så kan det alltid bli bättre. När det kommer till kaniner blir man aldrig färdig, det finns alltid något nytt problem som måste lösas. Det är vad som gör kaniner så roligt också, att man aldrig blir färdig. Vad sätter jag mål i?Jag har en del "grundmål" som jag strävar efter hela tiden. Det är alltså mina långsiktiga mål och jag har svårt att se att de kommer förändras genom tiden. Dessa mål är att mina kaniner ska vara glada, friska, stimulerade och trygga i sig själva. Jag tror och hoppas att de absolut allra flesta med kanin oavsett för vilket syfte man har kanin redan har de målen, men kanske aldrig har formulerat dem. Dessa mål är dock inte särskilt konkreta, och i många fall kan de kännas utom kontroll. Man kan inte välja om ens kanin ska hålla sig frisk eller inte, men man kan alltid försöka ge dem de bästa förutsättningarna för ett friskt och berikat liv. Dessa mål handlar främst om kaninhållningen, hur djuren bor, vilket foder de får osv. Som någon som har kanin som sällskapsdjur så är den dagliga hanteringen och gemenskapen mellan kanin och människa väldigt viktig för mig. Tillskillnad från någon som endast har kaniner för t.ex kött eller päls så blir det viktigt för mig att jag och mina djur ska ha en god relation. Jag vill att mina kaniner ska komma fram i burarna och hälsa, inte vara blyga för nya människor, vara lätta att lyfta, snälla att ha i famnen och medgörliga vid skötsel såsom kloklippning och pälsvård. Eftersom jag även starkt tror på aktivering genom promenering i sele så är det viktigt för mig att kaninerna är lätta att sela, lugna och trygga vid promenad, väl disciplinerade i selen och lätta att lyfta från marken. För mig som tävlar mina kaniner i kaninhoppning så är det extra viktigt att kaninen förstår mig i selen och är lätt att hantera där. I hoppningen så har jag även vissa mål för hur jag vill att mina kaniner ska ta sig an banan, agera framför hinder osv. Det viktigaste målen i hoppningen är de jag sätter ut för mig själv, och de handlar främst om hur jag ska bli så bra som möjligt på att hjälpa mina kaniner ta sig an uppgiften. Dock så har jag inga mål för hur jag vill att kaninerna ska prestera på banan, utan de är mer förhoppningar eftersom det är så många olika saker som spelar in. Mina mål 2018Blaze: Blaze är hanteringsmässigt en genomsnäll och för det mesta en väldigt stabil kanin, men hon har ändå en del nerv och är ganska känslig. Hon accepterar det mesta, men i buren så är hon avvaktande mot mig och skygg om jag vill plocka upp henne, vilket skapar ett orosmoment i vardagen. Speciellt när jag ska sela henne är detta ett problem eftersom hon först springer iväg från mig i hänget och sedan avskyr när man knäpper selen om halsen om henne. Jag tror att hon är så uppstressad av selen har att göra med en för bristande selträning som ung, och nu är det på god tid att rätta till det. Mitt mål med Blaze är därför att hon ska bli socialare i buren och lättare att sela. Jag ska jobba med detta genom att belöna henne så fort hon kommer fram med godis och fortsätta vänja henne vid att bli tagen på utan att studsa iväg. För att få henne lättare att sela så ska jag försöka ta bort stressmomentet med att knäppa på selen och belöna när hon är lugn för att lära henne att det inte är så farligt. I selen vill jag att hon ska lugna sig lite och arbeta på att få henne mindre dragig, då det lätt blir att hon bara drar iväg i 180 utan att jag alls är med på noterna. Min handling för detta är att köpa in ett längre koppel och själv jobba på mitt agerande när hon rejsar. Vi måste hitta ett nytt kommunikationsmedel annat än att jag står och sliter i kopplet för att visa vart vi ska. Hon vill så gärna göra rätt, så det blir snarare att gå ut på promenad mer frekvent och testa nya metoder för hur jag ska visa vägen. Med ett längre koppel så hoppas jag att hon kommer att sakta in lite på steget när jag inte hamnar så nära henne hela tiden. I hoppningen så tycker jag att Blaze blivit riktigt duktig. Hon är tuff och bara springer på. Målet är att hon ska bli trygg i medelsvåren samt att i kroken fortsätta på samma spår som bär vi går i sele och hitta nya metoder för att svänga utan att jag drar i kopplet så mycket. Min förhoppning är att hon ska komma upp i medel även i krok och kanske plocka någon pinne i rak medelsvår, men vi får se vart tävlandet tar oss helt enkelt. Icona: Under 2017 så arbetade vi mycket med vårat band, att hon skulle bli lätt att lyfta, lätt att sela, lätt att klippa klor osv. Vi har gjort enorma framsteg på denna front under året. Icona har mycket egna åsikter och hon kan stundtals vara en äkta diva. Som yngre satte sig mycket på tvären när hon inte höll med mig om saker och ting, men nu på senare tid har vi lärt oss att sammarbeta på ett bättre sätt och jag har lärt mig att lirka fram hennes mjuka sida även när hon känner sig lite förnärmad. Under 2018 vill jag fortsätta på det spåret. En konkret målsättning jag har är att, iallafall på hemmaplan, sluta sprattla när jag lyfter henne i sele. I buren och när hon är lös är hon medgörlig att lyfta, men hon blir väldigt taggad av att vara i selen och då sprattlar hon när jag lyfter henne. Av er som sett mig tävla Icona så syns det att hon ofta försöker "slå sig fri" när jag korrigerar henne. Det långsiktiga målet är att det beteendet ska upphöra helt, men det känns som ett för stort steg för att verka rimligt endast under detta år. Jag ska arbeta med detta genom att fortsätta öva på att hon självmant ska komma till mig när jag sätter mig på huk istället för att korta kopplet och sedan "överfalla" henne. Detta går inte att undvika helt men jag vill ändå komma ifrån det så mycket som möjligt. Jag ska även jobba på att hålla henne på ett sätt där hon känner sig bekväm och hålla henne närmre min kropp så att hon inte kan skada sig om hon sprattlar. I hoppningen är Icona väldigt självgående. Mitt mål är främst att hålla henne i god kondition och välmusklad så att hon orkar prestera sitt bästa. Detta ska jag uppnå genom att träna henne regelbundet med varierande långa promenader, backträning och gymnastiserande hoppträningar. Min förhoppning är att vi ska debutera Elitklass och landa lite i det, samt starta någon mer längd och höjdklass och eventuellt plocka lite pinnar där. Jag tror och hoppas att vi kommer plocka den sista medelpinnen i krok och sedan ta någon ytterligare pinne i krok svår beroende på hur mycket vi hinner tävla, eftersom hon förhoppningsvis ska få en kull i mars. Helix: Helix är en sådan omtänksam och genuint positivt inställd kanin. På den korta tid vi har spenderat tillsammans har han kommit mig otroligt nära och jag vill mest bara fortsätta njuta av det fina band jag och den här kaninen har fått så länge det varar. Det jag upplever att jag och Helix främst behöver arbeta med tillsammans är hur vi ska ta oss fram i sele. Vi förstår inte riktigt varandras signaler vilket resulterar i att han vänder när vi inte ska vända, inte går frammåt eller tokspringer fortare än jag förväntar mig att han ska göra. Mitt mål är därför att kunna ta en helt vanlig promenad med mitt lilla charmtroll utan att behöva vända honom eller rycka i kopplet var tionde meter. Handlingsplanen för detta är ganska simpel i teorin, vi får bara ta och se till att gå ut i selen såpass mycket att jag lär mig hur han fungerar i selen och han lär sig hur jag vill att han ska gå i selen. Detta mål gäller egentligen hoppningen också, där vi i princip har samma/liknande problem. Jag tror vi måste hoppa mer, bara komma ut och tävla och träna fler gånger. Få lite mer rutin i bagaget. Vi måste få chansen att testa olika metoder för att ta oss an banan och hitta knapparna. Jag är väldigt positivt inställd och jag tror det kommer bli asgrymt. Det ska bli väldigt spännande att fortsätta äntra banorna med Helix. Min förhoppning är att vi ska hitta knapparna och kanske lyckas ta någon placering eller liknande i banklass. Helix är så otroligt hindersäker och river i princip ingenting när han väl har drivet, så jag tror det är rimligt. Vi ska även starta lite mer längd och höjd och förhoppningsvis plocka någon pinne där också. ¡Vamos!: Lilla ¡Vamos! är den kanin jag är mest spänd på att se hur han utvecklas under året då han är så ung. På hemmaplan är han otroligt väluppfostrad, lätthanterlig och snäll. Mitt mål är att han ska fortsätta vara det även när han blir könsmogen, men hur jag ska arbeta med det är fortfarande lite oklart för mig. Det jag känner att vi verkligen behöver arbeta med är att han ska våga komma fram i buren. Jag vet inte varför han har blivit så skygg i buren, men det är inte kul för någon av oss när han stampar och springer iväg så fort jag kommer ut till honom. Jag ska arbeta med detta genom att spendera mycket tid vid buren och i hänget och belöna honom när han av fri vilja vågar komma fram. I hoppningen så har jag och ¡Vamos! endast gjort 3 starter tillsammans, så det ska bli otroligt kul att komma ut på banorna med honom i år. Jag är väldigt positiv till hans förmåga, på träning har han verkligen börjat förstå grejen och oavsett vad jag bygger upp för konstiga kombinationer, motlut, hängande bom och saker som han aldrig sett förut, så faller aldrig några bommar. Han har otrolig koll på tassarna vilket är en väldigt kul egenskap. Målet i hoppningen är att få mer rutin och det ska vi nå genom att regelbundet fortsätta träna och tävla. Min förhoppning är att han ska lyckas ta oss till medelsvår i rak och krok, men vi får ta det som det kommer. Mig Själv: Mitt mål för mig själv som kaninägare är att ge mina kaniner den tid och kärlek de förtjänar. Jag ska satsa på att gosa och mysa med mina långöron mycket mellan all träning och tävling och komma ihåg vad som faktiskt betyder mest för mig. I mer konkreta saker så ska jag ha som mål att plocka och torka ett stort lager med bladgrönt och örter precis som jag gjort tidigare år. Jag ska försöka renovera om mina häng för att skapa en mer stimulerande och kaninvänlig miljö och jag ska se till att promenera och aktivera mina kaniner även fast det kommer och vara mycket i skolan nu när jag går sista terminen i nian. Kaninhoppningsmässigt så vill jag dels engagera mig och lära känna min klubb bättre. Jag har tidigare i början på förra året haft som mål att prata med minst två nya människor varje tävling, och jag vill fortsätta utmana mig själv och sätta min blyghet åt sidan och bara prata och lära känna fler kaninhoppare. Jag har lärt känna så många underbara människor under 2017 och jag vill fortsätta lära känna allihopa bättre och lära känna fler. Jag vill satsa på att bli domare under 2018, men det är lite oklart om det kommer bli av än så länge. Som förare vill jag bli bättre på att läsa mina kaniner och anpassa mig efter deras individuella behov. Detta är något som jag kontinuerligt jobbar med genom att lära känna mina djur bättre och försöka analysera varje lopp och se vad som är orsak och konsekvenserna av mitt agerande på banan. Mitt mål är dock att jag ska släppa nervositeten när jag tävlar. Det går ut över kaninerna för mycket och istället vill jag bara kunna njuta av känslan och göra mitt bästa. Jag har inte listat ut hur jag ska ta mig an detta mål ännu, men jag tror jag ska gå till väga genom att försöka fokusera på uppgiften och kaninen istället för prestationen och allt runtomkring. Jag har nu skrivit detta inlägg i flera omgångar och jag har ingen aning om det är läsligt eller ens förståligt. Det är iallafall väldigt mycket text, så tack supermycket till er som tog er igenom hela inlägget! Ge mig gärna feedback och lämna en kommentar, vad var bra med detta inlägg? Vad kan jag tänka på till nästa inlägg? Hoppas du har en bra dag, klappa dina kaniner lite extra från mig och ha ett riktigt gott nytt år! 1/1/2018 2 Kommentarer Hejdå 2017Nu är 2017 ett minne blott och ett nytt och spännande 2018 väntar runt hörnet. 2017 har varit ett år jag sent kommer att glömma, präglat av både negativa men främst positiva ting i kaninväg. Idag ska jag försöka skriva ihop en form av summering 2017 och imorgon så kommer ett inlägg om det nya årets mål och förhoppningar. 2017 började med att jag precis hade sagt hejdå till fina Qira som flyttade till en annan kaninhoppare då hon var lite för svår för mig. Flocken var återigen nere på ett antal av 3 kaniner och under julen så lade jag intresse på ett par kullar då jag hoppades på att få hem en ny liten stjärna under våren. En av kullarna jag lade intresse på var bland annat ¡Vamos! kull hos Forjoys. I Januari hade min bästa vän Anna kvar en unge ur sin kull som hon tog under hösten 2016 och eftersom det fanns plats här hemma så erbjöd jag mig att ta den lilla bebisen på foder tills hon kunde hitta ett passande för evigt hem. Denna kaninunge var min älskade Blaze. Jag hade försiktigt börjat komma ut och tävla under hösten 2016 men under 2017 så blev det verkligen mer aktivt. I januari så debuterade jag som förare i krok, och kaninerna (Alex, Wissla och Icona) debuterade i krok lätt hos 08. Icona tog då även sin första krokpinne. Blaze och jag började även hoppträna lite smått och hon visade sig vara väldigt snabblärd. I Februari debuterade Blaze i rak lätt på 5 fel. Hon var nästintill skräckslagen och tog i princip inget steg framåt frivilligt. På de nästkommande lättstarterna totalvägrade hon och gick OPL, så jag klassade ner henne i mini. Samtidigt gör hermelingubben Alex sina livs finaste lopp och Icona tar sista pinnen i rak upp till medel! I Mars debuterade jag och Icona medel på 3 fel, ett resultat jag var ytterst nöjd med trots att både jag och Icona var väldigt stressade under loppet. Alex gör sitt livs första nollade lopp i lätten och Wissla fortsätter att tycka det är roligt att följa med och skutta omkring i lättklassen. Blaze tävlar på i minin och gör flera dubbelnollade lopp där med placering. I April hände det värsta tänkbara för mig som kaninägare. Den 9/4 så låg Alex död mitt ute i lösdriften. De andra tre levde men hade flera skador. Wissla kunde inte hålla balansen, Iconas bog hade flera sår och var alldeles uppsvullen och Blaze skuttade runt på tre ben. Jag trodde jag skulle förlora dem alla. Hos veterinären fick jag låta Wissla, som var min första kanin och låg mig otroligt nära, somna in i min famn. Vi var osäkra på om Blaze någonsin skulle kunna gå igen och veterinären tyckte vi skulle avliva henne också, men eftersom det inte var en kaninkunnig veterinär så tog vi hem henne och hoppades på det bästa. Icona såg riktigt hängig ut, och de första dygnen efter olyckan blev kritiska med CC, antibiotika och hela köret. Efter att ha förlorat två kaniner, och de två som levde båda vars framtid stod osäkert, blev April månad ett rent utsagt helvete. Men med en metacamkur så repade sig båda tjejer långsamt och jag började finna hoppet igen. Icona blev så till och med så bra mot slutet av månaden att hon kunde friskförklarades och tävla igen i slutet av månaden. Mitt i hela köret fyllde även Icona hela ett år. I Maj kunde även, otroligt nog, Blaze friskförklaras och försiktigt börja tävla igen. Icona var väldigt brunstig men trots det gjorde hon en hel del fina lopp i medeln på 1 och 0 fel. Jag och Icona debuterade även längd. I Juni är Blaze återigen tillbaka i minin och plockar placeringar för fullt. Jag och kaninerna drar iväg på vår första kvällstävling och åker kommunalt till en tävling för första gången. Blaze får återigen testa på lättklassen och med ett nytt stärkt självförtroende så gör hon det med med bravur på 1+1. Icona tar första medelpinnen och startar längd med min vän Siri, där hon hoppar hela 210cm och därmed tar första längdpinnen! I Juli tar Icona andra krok lätt pinnen. I övrigt rullade allt bara på, det var en skön sommarmånad med många långa promenader. ¡Vamos! föddes hos Forjoys, men jag var fortfarande ovetande om att han skulle bli min. I Augusti var jag iväg på 08as KM, vilket trots spöregn måste ha varit årets roligaste och mest minnesvärda tävling. Förutom att jag träffade en massa underbara människor och hade supertrevligt hela helgen, slog Icona på stort och van respektive kom tvåa och tog pinne på båda medelstarterna, därmed blev hon uppklassad till svår. På Söndagen tog hon även sista krokpinnen upp till medel genom vinst och jag kunde inte vara en stoltare matte. På kvällen fick jag även titta på ungarna efter Asta, vilket blev först gången jag såg min nya stjärna ¡Vamos!. Ett litet harknas, Astrid "Asta", flyttade hem till mig på foder under samma helg. Asta var en stor utmaning, men jag fick lära känna ordentligt och vi klickade riktigt bra. Augusti präglades av flertalet framgångar på tävlingsbanorna. Icona tog pinne på svårdebuten. Blaze tar första pinnen i både i rak och krok, i rak genom vinst. Asta gör även hon riktigt fina lopp med mig. Icona tog även första pinnen i krok medel på debuten och på sin andra svårstart tar hon sin andra pinne genom vinst. I Septemper fortsatte framgångarna på tävlingsbanan. Icona tog ytterligare en svårpinne med en andra placering och parades sedan. Vi byggde ett nytt häng som var tilltänkt till Iconas kull. Asta och Blaze fortsatte göra riktigt fina lopp och Asta tar även sin första pinne med mig och även en cupplacering i Astridlindgrenscupperna hos 08. Jag får även det mejlet som jag så länge hade hoppats på, namnligan att jag skulle få tinga Forjoy's Silver Shadows "¡Vamos!". Jag var helt och hållet överlycklig. En vecka senare fick jag hem min stjärna. I Oktober insåg jag att Icona hade gått tom. Meadow's White Lightning "Helix" flyttade även hit då jag skulle passa honom medans hans ägare skulle iväg på klassresa. Jag fick senare under månaden ett oemotståndligt erbjudande om att behålla Helix på foder och vi debuterade tillsammans i rak elit x2 hos MKH, där han gick på OPL på första och 4 fel i andra. Blaze tog även sin andra rakpinne där hos MKH och till råga på allt så startade jag Helix och Icona i längd där båda tog pinne. Det visade sig vara Helix längddebut där han helt obrytt hoppade över 200cm! Jag och Icona tävlade också en rak start där hos MKH och den fjärde svårpinnen rullade in på hennes fjärde svårstart! Senare blev hon också omparad. I November började jag selträna ¡Vamos!. Blaze tar den sista rakpinnen upp till medelsvår och gör mig nästan tårögd med hur mycket hon utvecklats. Asta flyttar hem och ¡Vamos! börjar hoppträna. Jag och Helix debuterar krok Elit tillsammans och vi lyckas även ta en placering i rak Elit. Icona visar sig ha gått tom ännu en gång. I December så har gården varit väldigt harmonisk och jag har varit så lycklig över mitt fina team. Blaze debuterade medelsvår med ett oväntat fint lopp på fem små pet. Icona har varit lite ur kondition men har varit gaaalet nära den där elitklassningen. Jag och kaninerna tog oss iväg på vår första inomhustävling hos ULKH där ¡Vamos! debuterade på matta och gick OPL. Blaze van lättcuppen och tog även sin andra krokpinne. Helix och jag försöker fortfarande hitta varandra i hoppningen, men på hemmaplan har han hamnat så nära i hjärtat att jag vill gråta varje gång jag tänker på att han inte är min. Året avslutades med att besöka en ny klubb, nämligen Nyårscupperna hos ÖLKH. Där överraskade ¡Vamos! mig stort genom att gå på 0+1 och 1 fel, och Blaze gjorde ett riktigt fint kroklopp tillsammans med mig. Det här året har varit helt otroligt. Rent resultatmässigt har jag och kaninerna kammat hem 29 placeringar, 22 pinnar och gjort 35 nollade lopp. 2017 har varit fyllt av saker jag aldrig vågat drömma om. Sedan så har detta år varit fyllt av nya, ovärdeliga vänner och massvis utav lärdommar. Till 2018 så ska jag komma ihåg all denna positivitet och fortsätta blicka frammåt! Vem vet vad som väntar? Gott nytt år allihopa! |
BloggBloggen handlar om allt möjligt som rör kaniner. Som kaninhoppare är det en del reflektioner över sporten. Det handlar om träning och tävling och arbetet som läggs ner på kaninerna men också i viss mån analyser av mina egna kaniners utveckling. Även min utveckling som förare och tankar om avelsarbetet skriver jag om på bloggen. Tanken är att bloggen ska ta upp kaninhållning mer generellt i ett bredare perspektiv samtidigt som det är inriktat på min upplevelse som kaninhoppare.
Min förhoppning är att du som läsare ska kunna få nya tankar och idéer om kaniner, kaninhoppning och kaninhållning. Jag vill dela med mig av min infallsvinkel och även ta del av din, för det är så vi kan vidareutveckla kaninlivet och kaninhoppningssporten. Kommentera om det är något speciellt ämne du vill att jag ska skriva om! Arkiv
Juli 2020
Kategorier |