Lösdrifterna
Kaniner är inte gjorda för att sitta i små fack, och nu när jag har platsen och möjligheten för det är det en självklarhet för mig att mina kaniner får bo i lösdrift. Att kaninerna bor på lösdrift innebär att kaninerna kan välja själva när de vill vara inne i bodelen eller ute i hänget. Fördelen med detta är att kaninerna själva kan bygga upp sin egna naturliga dygnsrytm, spralla i hagen när de känner för det och gömma sig när de känner sig hotade. På gården finns tre lösdrifter, två stycken på 6 kvadratmeter varav en är anpassad för att hålla hona med kull, och en större på omkring 14 kvadratmeter som går att dela av på mitten vid behov. Ytan är väldigt fördelaktig för kaninerna som bygger upp en grundkondition och muskler genom att ha möjligheten att röra på sig om dagarna. Hängen har varsin upphöjd bodel (likt klassiska uteburar/fack) där de får sitt hö.
Hängen är försedda med nät både ovantill och nedgrävt nedtill för att skydda från rovdjur. Lösdrifterna är inredda för att skapa en stimulerande miljö för kaninerna, med möjlighet att utföra sina naturliga behov såsom att gräva, gömma sig, utforska och söka föda. Varje häng är inrett med tunnlar, gömställen, sitthyllor och pinnar att gnaga på i varierande storlekar. Jag försöker också att byta ut sakerna med jämna mellanrum och ställa in nya saker för att kaninerna ska få utfylla sitt behov av att utforska. Min "filosofi" gällande kaninhållning är att mina kaniner ska få vara kaniner i största möjliga mån. |
Utfodring Kaninens huvudföda ska bestå av hö. Vi får vårat hö från samma stall där vi har vår häst, därav vet jag att jag får ett grovt hö med bra värden. Mitt mål är att utfodra så naturligt som möjligt, sådant som de hade ätit i det vilda, att ge kaninerna mat som de måste tugga många gånger.
På våren och sommrarna sammlar jag mycket olika örter att torka till vinterhalvåret. Groblad, maskrosblad, lönnlöv, smultronblad, rölleka, rönnbär, rönnkvistar, äppelkvistar, ljung, brännässlor, tistlar... Listan kan göras lång. I vår trädgård odlar vi hallonbuskar, mynta, morötter, krasse, ringblomma och annat gott till kaninerna som torkas och läggs till i dieten. När det grönskar ute får mina kaniner mycket färskt, till våren vänjs det in långsamt och till högsommaren består utfodringen (om inte kaninen behöver annat tillskott) enbart av färskt bladgrönt, örter, gräs och hö. Eftersom mina tävlingskaniner också är atleter i en viss benämning, kan de under vinterhalvåret behöva extra tillskott utöver det jag torkar i form utav pellets för att bibehålla muskelmassan. Jag ger då Brit Rabbit Adult utblandat med de foder jag vinner på prisborden (vilket oftast är Cuni Complete och Selective). När jag ger pellets försöker jag undvika skålar så mycket som möjligt, och istället sprida ut dem i hänget eller använda mig av aktiveringsleksaker, så kaninerna får lite mental stimulans och utfylla sitt behov av att söka föda. |
KaninhållningKaninens hälsa och lycka ska alltid sättas i centrum, för det är våran skyldighet som djurägare. Kaniner är flockdjur, dem trivs bäst med en artfrände. Kaniner som lever tillsammans blir mindre stressade, mer harmoniska, och tryggare i sig själva. Jag försöker sträva mot att hålla alla mina kaniner som inte är okastrerade hanar i grupp. Tack vare ytan och mängden gömställen i mina häng brukar det vara relativt lätt att sätta ihop och hålla stabila par/flockar i mina lösdrifter. Tanken med min kaninhållning är att de okastrerade hanarna ska kunna bo såpass nära andra kaniner att de kan se och höra dem, just nu har jag bara tre kaniner, där tjejerna bor tillsammans i den stora lösdriften vilket innebär att Vamos blir ensam i sin del av trädgården.
För mig är det viktigt att bygga upp en stark relation till varje individ, detta är viktigt dels för att den vardagliga hanteringen ska fungera men också för att kaninen måste ha ett visst tillit för sin människa för att kunna ta till sig någon form av träning. Jag måste veta hur mina kaniner agerar och reagerar i olika situationer för att kunna läsa och arbeta med dem. Kaniner har väldigt känsliga magar, och när något är fel kan det gå fort innan det blir väldigt allvarligt. Två gånger om dagen ser jag till att kontrollera allmäntillståndet, hur bajset ser ut och om de har ätit ordentligt. Då lär en sig snabbt hur ens kaniner normalt sätt beter sig och kan snabbt upptäcka när något är fel. Omkring en gång i veckan gör jag en mer noggrann visitation där jag känner igenom kaninen på hela kroppen. Eftersom kaniner är flyktdjur är de väldigt bra på att dölja när något inte är helt rätt. Hur ser tassarna ut? Insidan av öronen? Hur välmusklade är bakbenen? Hur känns ryggen? Ömmar det någonstans? |
Träning och tävlingOmkring 1-3 gånger i månaden åker jag iväg på tävling med mina kaniner. Tävlingarna är ett sätt för oss att komma ut tillsammans och ha roligt. Det ger oss något att stäva mot, att försöka utvecklas och uppnå ett så bra resultat som möjligt. För att kunna prestera på bästa möjliga sätt är det många bitar som måste falla på plats, det handlar inte bara om att lära kaninen hoppa över hindren, utan också samspel och tillit.
Glädjen i det hela är såklart det viktigaste, men jag försöker att vara systematisk i mitt sätt att lägga upp träningen för kaninerna. Detta är för att kaniner är djur som trivs med rutin, dem blir trygga i sig själva av att veta vad som är på gång. Socialträningen och selträningen utgör grunden för allt annat som har med kaninhoppningsträningen att göra. När något inte riktigt stämmer är det dem två grundpelana jag alltid går tillbaka till. Jag arbetar främst med socialträningen genom att helt enkelt umgås med mina kaniner, att bara spendera tid i en hage tillsammans gör mycket och dagligen arbetar jag med handmatning. Det är sällan jag planerar ett helt "träningspass" av socialträning, om det händer så kommer klickern fram. Selträningen är det mest grundläggande och där jag tror att jag skiljer mig från de flesta andra kaninhoppare är att jag inte någonsin slutar arbeta med detta och känner mig "klar". Selträning är inte något jag bara sysslar med när jag har en 3 månaderskaninunge, utan även på mina aktiva tävlingskaniner. Att kaninen är bekväm i selen är A och O för allt annat arbete. Minst tre, men oftast fler, gånger i veckan går jag promenader med mina kaniner. Jag ställer inga större krav på mina kaniner när vi promenerar. Kaninen ska förknippa selen med något positivt. Det vi tränar på är att kunna söka kontakt med varandra och kommunicera signaler. Kan vi sänka tempot? Svänga? Vad händer om jag försöker plocka upp min kanin och sedan sätta ner den två meter längre bak på stigen som om jag tar en korrigering? Under dessa promenader försöker jag väva in styrketräningen, konditionsträningen, och miljöträningen som krävs för att bygga upp en hållbar, stabil och modig tävlingskanin som orkar bära sig genom hela banan. Jag gör detta genom att gå i terräng, kuperade marker, backar, låta kaninerna rusa så fort de vill över öppna fält eller längsmed grusvägar och hela tiden utforska nya stigar. Hopptränar på hinder gör jag vid behov. Med ungkaniner (upp till och med 1 års ålder) kan jag behöva lägga in mer regelbundna hoppträningar för att bygga upp rutinen. Om det är något som inte fungerar på tävlingsbana eller om jag känner att jag måste hitta nya knep för att föra en viss kanin är också exempel på när hindren kommer fram. Skulle någon kanin skulle visa problem med en viss hindertyp, eller om de börjar hoppa av alldeles för tidigt/sent skulle jag kunna lägga in hinderövningar för att arbeta bort specifika problem, men bara så länge grunderna sitter bra. |